ikiara

I Barrow, Alaska är det vanligtvis runt 2 grader i Juni. Göttar det till sig i Juli är det kring typ…7. Svensk sommarvärme sa vi?

Firar 11 dagar hemma med rensning i föräldrars trädgård, möte med Amnestygruppen och så mysig kväll med Mattias, Tora och en aldrig sinande källa av popcorn. Det är skönt att vara hemma. Trots ökande stress över vad som ska göras härnäst (Slottsskogen eller Alaska?!) så njuter jag. Det luktar plötsligt sommar, solen letar sig in i lägenheten och jag har fina vänner att sitta i parker med. Vill bara vara här nu.

…imorgon åker Lena till Peru!

Efter skön kväll med Rob, först med mmm god glass, en flaska vin och Death of a President på datorn, och sedan ett par drinkar nere på flashig krog, är jag redo för sängen. Med lite mer inspiration inför jobbsökandet, hopp om en ljusare framtid och allt det där, och för en gångs skull utan kittlande hals som vill hosta från förkylning kommer jag sova gott. Imorgon sätter jag mig på ett plan hemåt. Känns långt borta. Men snart ses vi!

 kärlek. och fred, tack.

Var och lyssnade på David Suzuki, professor och programledare, igår. Han pratade om problemen med hållbar tillväxt (oh, tillväxt tillväxt, visst vet vi väl att vi alltid måste ha tillväxt?). Det var starka ord han använde, och han målade upp en ganska dyster bild av nutiden. Men när jag satt där och bara ville gråta för att allt verkade så hopplöst fick han oss att skratta. Och han vägrade måla upp något annat än en positiv bild för framtiden, "för det är val vi måste göra nu". Han hade i alla fall ett intressant exempel om hur exponentiell tillväxt  fungerar, och hur ingenting kan tillväxa exponentiellt i en finit miljö som den vi har, där vi har en viss mängd luft, en viss mängd jord och en viss mängd vatten och vi kan helt enkelt inte skaffa mer. I alla fall, exemplet handlar om ett provrör fyllt med mat.

Så stoppar vi en bakterie i provröret. Denna bakterie kommer tillväxa exponentiellt och dela sig en gång i minuten. Det betyder att efter en minut är de två, efter två minuter är de fyra, efter tre minuter är de åtta…och efter 60 minuter är provröret helt fullt av bakterier och det finns ingen mat kvar. Så när var provröret halvfullt? Efter 59 minuter. Efter 59 minuter har du fortfarande hälften av maten och platsen kvar men bara en minut tills provrört fylls. Så efter 58 minuter är provröret alltså fyllt till en fjärdedel, efter 57 minuter är det fyllt till 12,5%. Efter 55 minuter är det bara ungefär tre procent fullt av bakterier.

Om en bakterie sa till de andra bakterierna efter 55 minuter att "vi börjar få ett befolkningsproblem; vi håller på att fylla provröret och vi kommer få slut på mat" skulle alla bakterier undra vad han pratar om - "vi har ju fortfarande 97% av maten kvar och vi har varit här i 55 minuter!". Och de hade 5 minuter tills provröret var fullt.

Om nu de här bakterierna inte är så anorlunda från oss så såg några av dem vad som höll på att hända efter 59 minuter och sa att "vi verkar ha ett problem här. vi får investera i våra forskare och ingenjörer och de får fixa mer plats åt oss". Och så gjorde de det. Forskarna och ingenjörerna fixade på bara trettio sekunder tre helt nya provrör fulla med mat. Och på en 60:e minuten var det första provröret fullt, på den 61:a var det andra provröret fullt och på den 62:a var alla fyra provrör fulla. Och om herr Suzuki har rätt och vi har nått den 59:e minuten så ligger vi risigt till, för inga forskare eller ingenjörer i världen kan fixa mer luft, vatten och jord för oss att leva av.

Så vad gör vi? 

Senaste dagarna i Vancouver har varit bra - idag har dessutom varit galet varmt! Och imorgon bär det av till Saturna Island (en av öarna mellan fastlandet och Vancouver Island) för ett par dagars paddlande kayak och förhoppningsvis, och ganska säkert, en massa naturupplevelser. Jag måste erkänna att jag börjat känna mig lite instängd här i stan de senaste dagarna, så jag längtar efter att komma ut ett tag. 

 Glad påsk!! Idag har vi firat genom att äta en massa choklad. Även om det hade mer med ett allmänt chokladsug att göra än med påsken…